Tandlossning

Parodontit (”tandlossning”) innebär inflammation i tandens upphängningsapparatur, d.v.s. vävnaden som omger tanden. Vanligaste orsakerna till tandlossning är rökning och bakterier i tandköttsfickorna. I det tidiga skedet uppstår djupa fickor i det inflammerade tandköttet, där bakterier blir än mer svåråtkomliga för den dagliga rengöringen. En långt skriden inflammation leder till att tänderna förlorar fäste i käkbenet och kan bli lösa eller att tandköttsfickan når enda ner till rotspetsen.

 

Tandsten

I saliven finns mineraler som förkalkar döda bakterier och bildar hårda belägg på tandytan. Tandstenens råa yta är ett idealt gömställe för bakterier. De som får tandlossning har ofta redan en ökad benägenhet att bilda tandsten. Bästa sättet att undvika att tandsten uppkommer snabbt är att hålla rent så gott det går, d.v.s. se till att mindre bakterier finns tillgängliga att förkalkas.

När tandsten väl har bildats på tandytan går det inte att få loss på egen hand med de hjälpmedel som vanligtvis finns att tillgå i hemmet, utan behöver då avlägsnas av en tandhygienist eller tandläkare.

 

Symtom

Blödande– och/eller ömmande tandkött, lösa tänder, svullnad och värk kan vara tecken på tandlossning.

 

Behandling

Inflammerat tandkött (gingivit) behandlas med rengöring av tandköttsfickor, tandstensbortagning, instruktion, uppföljning och återkoppling (feedback).

Tandlossning behandlas med djuprengöring av tandköttsfickor, tandstensborttagning, instruktion, uppföljning, stödbehandling och återkoppling (feedback).

I vissa fall kan regenerativ kirurgi tillämpas för att försöka återskapa förlorat benfäste.

Ibland kan tänder som är svårt drabbade av tandlossning göra mer skada än nytta för granntänder, tuggfunktionen och välbefinnandet om de sitter kvar. Då kan tanduttagning vara ett lämpligare alternativ.